Shenhai Explosionssäker
För elektriska system med förbättrad säkerhet, ledningsanslutningar kan kategoriseras i externa elektriska anslutningar (där externa kablar går in i höljet med förbättrad säkerhet) och interna elektriska anslutningar (mellan komponenter inuti kapslingen). Båda typerna av anslutningar använder vanligtvis kopparkärnskablar pga till deras höga mekaniska styrka, lågt motstånd, och överlägsen konduktivitet.
Externa elektriska anslutningar:
När du gör externa anslutningar, kablar ska gå in i höljet med förbättrad säkerhet genom en kabelgenomföring. Anslutningen mellan kabelkärnan och de interna kontakterna (terminaler) måste säkerställa säker passage av den märkström, med anslutningens tvärsnittsarea med lämplig storlek.
Interna elektriska anslutningar:
Internt, alla ledningar ska vara ordnade och placerade till undvik höga temperaturer och rörliga delar. Om ledningarna är långa, de måste säkras på lämpliga ställen. Dessutom, interna anslutningar bör inte innehålla mellanskarvar.
I drift, alla anslutningar mellan ledningar och plintar (som ledande bultar) måste vara säker och fri från löshet, förhindrar frånkoppling. Olika metoder kan användas för att uppnå detta:
1. Bult-Mutter kompressionsanslutning:
För bult-mutter kompression, trådkärnan ska vara ordentligt fastsatt med en klack (en ”O” ringterminal, inte a ”0” ringa) på terminalen, med hjälp av en mutter. Kallpressanslutningar är att föredra för trådkärnan och tappen. Alternativt, trådkärnan kan knytas, konserverad, och tillplattad för en liknande effekt.
I bult-mutter kompression, det är viktigt att ledande bultar (terminaler) är gjorda av koppar, speciellt under stark ström. Liknande, kopparbrickor bör användas, och anti-lossningsåtgärder som stålmuttrar som komprimerar kopparmuttrarna eller motsvarande bör vara på plats. Den ledande bulten får inte rotera när kabeln ansluts.
Industriell praxis avslöjar ofta användningen av stålbrickor och muttrar i bult-mutter kompressionsanslutningar, vilket kan öka kontaktmotståndet, speciellt under höga strömmar, leder till överdriven uppvärmning och potentiell skada på intilliggande isolering – en betydande fara.
2. Klämkompressionsanslutning:
För klämkompressionsanslutningar, som visas i figuren 1.19, en struktur som lämpar sig för starkströmsscenarier används. Skruvarna eller bultarna för kompressionsplattan måste innehålla fjäderbrickor för att förhindra att de lossnar – en avgörande säkerhetsåtgärd.
I sådana sammanhang, kontaktytan med kabelkärnan, när det är cirkulärt, bör ha en adekvat krökning, säkerställer tillräcklig kontaktyta för att minska kontaktmotstånd och uppvärmning.
3. Andra anslutningsmetoder:
Förutom dessa, likvärdiga metoder som plug-in eller lödda anslutningar kan användas i elektrisk utrustning med förbättrad säkerhet.
För plug-in anslutningar, en låskonstruktion är nödvändig, används ofta för intern kabeldragning. Dess låsmekanism säkerställer att pluggen förblir säker under drift.
Vid användning av plintar i insticksanslutningar, effektiva åtgärder mot lossning är nödvändiga. Kopplingsplinten måste förhindra kabelbortkoppling.
I lödda anslutningar, tennlödning används vanligtvis för interna ledningar. Ledningar bör fästas vid lödpunkter för att undvika onödig påfrestning.
Det primära problemet med lödda anslutningar är att undvika ”kalllödning” leder, vilket kan orsaka driftsproblem och oacceptabla uppvärmning under långvarig energitillförsel.
Utöver dessa, andra likvärdiga och pålitliga anslutningsmetoder kan användas. Alla dessa åtgärder syftar till att säkerställa tillförlitlig elektrisk kontakt vid anslutningspunkterna. Högt kontaktmotstånd kan leda till ökade temperaturer, potentiellt skapa en ”farlig temperatur” antändningskälla. Lösa anslutningar, leder till urkoppling och potentiella elektriska urladdningar, är helt oacceptabla.